måndag 30 december 2013

#mörkertal

Som sjuksköterska är man ofta ganska fokuserad på det man har framför sig, och inte sällan tappar man det helhetliga fokuset. Som psykiatrisjuksköterska träffer jag dagligen på många som läggs in med en spesifik diagnos eller "problem" etc. Jag medger att jag ofta själv har tendens att bli för "enkeltriktad" i mitt bemötande, att jag ofta glömmer att se patienten i ens helhet. Att SE. För mig var hashtaggen #mörkertalet som startades av Martina Sundman (@unapologetic) en uppväckare. Från SVT: "Plötsligt träder många fram och berättar – tack vare hashtaggen #mörkertalet. Den startades på Twitter i går och på mindre än ett dygn har hundratals gått ut och berättat om övergrepp som de hittills behållit för sig själva." Jag har suttit tyst och läst igenom så många berättelser jag har orkat med. Jag är medveten om att jag inte alls är "målgrupp" för uppropet och att vissa kan ha svårt med att stå fram på Twitter.
MEN det jag vill säga med mitt inlägg: Att läsa har igen väckt upp mig som vårdpersonal, har varit med att skapa en vilja att SE, att våga fråga, att våga LYSSNA.

söndag 29 december 2013

Tack att ni formar mig!

Som jag skriver i bloggens beskrivning, kommer jag ibland skriva här när jag vill ha lite mer plats än 140 tecken på Twitter. Så det blir ingen "vanlig" blogg där jag skriver ofta tror jag. Så det är mest till er som är aktiva på twitter och som har intresse för psykiatri jag kommer att skriva till här.
Faktum är att det är mycket som i min dialog med er inspirerar mig, jag lär mig mycket. Jag brukar slänga ut frågor som rör attityder, bemötande, vårdpersonal etc etc, och jag blir ofta inspirerad av vad ni svarar. Det ger mig mer än vad ni kanske tänker, det formar mig mycket i mitt sätt att vara som psykiatri-personal. Bakgrunden till att jag började över ett år sedan på Twitter: Jag jobbade en natt på avdelningen, det var lugnt och alla sov..Jag satt med min mobil och fick en ljus idé: Jag som tycker om att reflektera och som alltid försöker se andra perspektiv;vad om jag kan få perspektiv på psykiatri från andra än jag vanligtvis träffer på?

Jag fixade snabbt en twitterkonto, kallade mig för @psykiatri_ssk och skickade ut en fråga liknande "vad är din erfarenhet av psykiatrin och bemötande?"..Det första svaret kom från Psykiatrin innifrån (@psykiatrin)...så var det igång! Fick sedan helt i början god hjälp av @tankestormar, @agteien och @viktiganyheter bland andra så folk blev intresserade. Nu har jag över 900 som hänger med på mina funderingar och frågor. Jag ska inte dra en lång berättelse om mig själv, men ville kort ge lite bakgrund och säga tack till er som är med!

Faktum är att alla ni som orkar svara på mina funderingar, ger mig mycket. Jag hamnar ofta i situationer i mitt arbete där jag ställs inför utmaningar kring etik, bemötande etc etc och jag märker att jag präglas av vad ni skriver. Det får mig att tänka om ofta, det har givit mig mer respekt och empati inför vad det är att t.ex vara vårdsökande i en psykiatri där man oftast som patient känner sig i "underläge".Att lyssna på vad ni skriver är otroligt givande för mig.@CuculusC frågade mig för några dagar sedan hur detta formar mig, om jag tar med det i mitt arbete:det gör jag absolut.Har nog på många sätt gjort mig mer inlyssnande och mindre "tvärrsäker" vilket är bra. Jag har mycket kvar att lära! Jag har sedan tidigare vidareutbildat mig som sjuksköterska i psykiatri men vill spontant säga att jag genom min dialog på Twitter ofta sitter igen med djupare och viktigare perspektiv än vad utbildningen gav. Anyway...kommande inlägg blir nog mer samanfatningar eller funderingar på någon dialog jag drar igång på Twitter, så det blir kortare.

Og til dere som synes det er merkelig at jeg ikke skriver på norsk, jeg håper dere fatter uansett og tilgir meg for å ha blitt litt svenske (skrekk og gru) på mine gamle dager. Nu vill jag bara ge er alla ett stort tack, och så hoppas jag vi håller kontakten i 2014 :)

Kjetil